Barnens vän Flickan och paraplyet I en sal på lasarettet

[Barnens vän] | [Flickan och paraplyet] | [I en sal på lasarettet]

Lina Sandells hemsida

Tryggare kan ingen vara
Psalm 248
text: Lina Sandell-Berg (1832-1903)
musik: Tysk folkmelodi
Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.
Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.
Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.
Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.
Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnens sanna väl allena.

* * *
melodin i midi format
repetera automatiskt på

*Lina Sandells hemsida*
Tryggare kan ingen vara Psalm 248 text: Lina Sandell-Berg (1832-1903) musik: Tysk folkmelodi Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara, stjärnan ej på himlafästet, fågeln ej i kända nästet. Herren sina trogna vårdar uti Sions helga gårdar; över dem han sig förbarmar, bär dem uppå fadersarmar. Ingen nöd och ingen lycka skall utur hans hand dem rycka. Han, vår vän för andra vänner, sina barns bekymmer känner. Gläd dig då, du lilla skara: Jakobs Gud skall dig bevara. För hans vilja måste alla fiender till jorden falla. Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver, och hans mål är blott det ena: barnens sanna väl allena.	* * * melodin i midi format repetera automatiskt på

DAGENS VISA: http://hem.passagen.se/minata/dav/aktuell.htm

[till dagens visa 2003] | [till dagens visa 2002]
[Flickan och paraplyet]
[I en sal på lasarettet]

Dagens visa
27 januari 2002/3

ÖNSKA DIG EN VISA

Den Virtuella Vaxboken

Dagens visa
27 januari 2002/3
ÖNSKA DIG EN VISA Den Virtuella Vaxboken

Skillingtryck och gamla visor
[Portal Dagensvisa] | Visornas hemsida

[topp] | [till dagens visa 2002]

melodin i midiformat

Dagens visa 2003 januari 27

Flickan och paraplyet.

melodi: Traditionell
En visa vill jag sjunga, som är alldeles ny,
den handlar om en flicka och ett uppfällt paraply.
Hon var från Haparanda, och hade fått en vän.
Hans namn var Kalle Lander ifrån Eskilstuna län.
Adelittan aladalidiodei, adelittan aladalidei.
En dag när solen sken så att det inte fanns en sky
hon gick med lilla vännen och uppfällt paraply
att Herren straffar sådant det kan ni nog förstå
och nu ska ni få höra hur galet det kan gå.
Adelittan aladalidiodei, adelittan aladalidei.
En virvelvind kom farand´ alltifrån himlen ned,
tog tag i paraplyet och flickan följde med.
Det var en syn att skåda, långt värre än ni tror
hur som hon for till himmelrik i strumpor och i skor.
Adelittan aladalidiodei, adelittan aladalidei.
Så for hon då till himmelen ifrån sin lilla vän
som nere stod å ropa: "Sofi, kom ner igen."
Men fast han skrek å hojta å sjöng åhå åhej,
Så var det lögn i Hälsingland att hon kunde släppa sej.
Adelittan aladalidiodei, adelittan aladalidei.
Vid Haparanda kyrka där skulle stå på en grav
"Här vilar skön Sofi" i förgyllande bokstav,
Men graven är ej använd för under himlens sky
där skranglar det ett benskelett i ett rosa paraply.
Adelittan aladalidiodei, adelittan aladalidei.
Bearbetning: Alf Prøysen

I en sal på lasarettet

Den svenska Karaoken

[topp]

melodin i midi format

I en sal på lasarettet

I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår.
Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.
Så en dag hon frågar läkarn,
som vid hennes sida stod:
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar då den lilla:
Nej mitt barn, det får du ej,
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.
Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng,
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.
Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står:
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor?
Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.
Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.
Vintern kom och flingor falla
på den lilla flickans grav.
Hon fick aldrig se sin mamma.
Men i himlen se sin far.